ilska
Jag är så jäkla trött på helsingborg, jag är helt tom på ord så jäkla trött jag är på denna stad. Ett mål jag redan svurit på är att ta första bästa flyg ut härifrån efter studenten. Vilken normal människa pallar leva här?
Det finns så jäkla många idioter här (främst 16-20 år). Skitsnacket går som om man är med i något jävla gossip girl, ryktena likaså. Nu påstår jag inte att jag har en massa rykten och skitsnack efter mig. Men att själv höra och INSE så jäkla mycket skit det snackas och att så himla många har dubbelmoral är helt sjukt. Ni snackar skit sen går ni och gör exakt samma sak? Hur ser det ut igentligen?Ta och lyssna på er själva och sluta dömma alla, sluta gå på utseende, sluta tro du är nummer ett, INGEN kommer bli nummer ett, ingen.. Var uppriktig, javisst! Men fan inte så överdrivet att du kränker någon annan. Mår du bättre utav det, känner du att du står "högre upp i samhället" då? Era jäkla idiotet, era svin. Falskhet, falskhet är det enda jag tänker på när någon nämner denna stad. Jag har ALDRIG FÖRSTÅTT hur folk pallar, hur folk har tid till detta galna snack, MEN FRÄMST, HUR TÄNKER NI?? Ni tänker på er själva, era egoister. Vi skulle behöva enormt mycket med empati här, ja empati saknas väldigt mycket.
Nu drar jag inte alla över en kam och jag ber heller ingen att läsa detta eller tro någonting (som om någon skulle lyckas med att inte tro något) Detta skriver jag för mig själv, för jag har insett hur detta äter upp mig inifrån. Det finns säkert fler som känner som jag, men tänk till innan ni talar, har ni inte stuckit någon kniv i ryggen på en hjärtevän? Har ni inte svikit någon så pass hårt? Är det sant det ni säger till andra, eller är det endast sagt för uppmärksamheten? Jag säger heller inte att jag är perfekt, nejnej, jag är inte någon heliga birgitta. Men jag har gränser på vad jag gör, visa har inte det.
Tänk till innan ni ställer till med en massa dramatik, en massa rykten, vad tjänar ni på det? Mår ni bättre? Om svaret på de frågorna är ja, då är ni fan och mig psykfall..
Okej, detta blev djupare än vad jag hade väntat mig. Men för att kortfatta och dra en slutsats av denna lilla text så trivs jag inte här, jag trivs inte med folket, blickarna, snacket, ja det mesta. Alla kan inte trivas, tyvärr.
Det kan ju dock också bero på att många inte följer "Behandla så som du själv vill bli behandlad".
Ja vissa kan väl tro att jag överdriver det hela, att jag bara är inne i en tid då allt känns fel. Men nej, jag har känt så här ganska länge och jag tror icket det kommer vända.
Jo en sak till, sluta klaga på erat liv hela tiden. Jag själv klagade på mitt liv konstant, men det är fan inget fel på mitt liv, jag är så jäkla lyckligt lottad!! Jag tänkte, funderade och insåg, hur fan kan jag klaga på ett liv som miljoner människor i min ålder vill ha? Tänk på ungdomarna som inte har mat på bordet, någon familj, ingen som älskar dem, som har någon slags svår sjukdom, osv.
Börja uppskatta mer och klaga mindre. Visa empati, rättvisa och respekt till dina medmänniskor!
Det finns så jäkla många idioter här (främst 16-20 år). Skitsnacket går som om man är med i något jävla gossip girl, ryktena likaså. Nu påstår jag inte att jag har en massa rykten och skitsnack efter mig. Men att själv höra och INSE så jäkla mycket skit det snackas och att så himla många har dubbelmoral är helt sjukt. Ni snackar skit sen går ni och gör exakt samma sak? Hur ser det ut igentligen?Ta och lyssna på er själva och sluta dömma alla, sluta gå på utseende, sluta tro du är nummer ett, INGEN kommer bli nummer ett, ingen.. Var uppriktig, javisst! Men fan inte så överdrivet att du kränker någon annan. Mår du bättre utav det, känner du att du står "högre upp i samhället" då? Era jäkla idiotet, era svin. Falskhet, falskhet är det enda jag tänker på när någon nämner denna stad. Jag har ALDRIG FÖRSTÅTT hur folk pallar, hur folk har tid till detta galna snack, MEN FRÄMST, HUR TÄNKER NI?? Ni tänker på er själva, era egoister. Vi skulle behöva enormt mycket med empati här, ja empati saknas väldigt mycket.
Nu drar jag inte alla över en kam och jag ber heller ingen att läsa detta eller tro någonting (som om någon skulle lyckas med att inte tro något) Detta skriver jag för mig själv, för jag har insett hur detta äter upp mig inifrån. Det finns säkert fler som känner som jag, men tänk till innan ni talar, har ni inte stuckit någon kniv i ryggen på en hjärtevän? Har ni inte svikit någon så pass hårt? Är det sant det ni säger till andra, eller är det endast sagt för uppmärksamheten? Jag säger heller inte att jag är perfekt, nejnej, jag är inte någon heliga birgitta. Men jag har gränser på vad jag gör, visa har inte det.
Tänk till innan ni ställer till med en massa dramatik, en massa rykten, vad tjänar ni på det? Mår ni bättre? Om svaret på de frågorna är ja, då är ni fan och mig psykfall..
Okej, detta blev djupare än vad jag hade väntat mig. Men för att kortfatta och dra en slutsats av denna lilla text så trivs jag inte här, jag trivs inte med folket, blickarna, snacket, ja det mesta. Alla kan inte trivas, tyvärr.
Det kan ju dock också bero på att många inte följer "Behandla så som du själv vill bli behandlad".
Ja vissa kan väl tro att jag överdriver det hela, att jag bara är inne i en tid då allt känns fel. Men nej, jag har känt så här ganska länge och jag tror icket det kommer vända.
Jo en sak till, sluta klaga på erat liv hela tiden. Jag själv klagade på mitt liv konstant, men det är fan inget fel på mitt liv, jag är så jäkla lyckligt lottad!! Jag tänkte, funderade och insåg, hur fan kan jag klaga på ett liv som miljoner människor i min ålder vill ha? Tänk på ungdomarna som inte har mat på bordet, någon familj, ingen som älskar dem, som har någon slags svår sjukdom, osv.
Börja uppskatta mer och klaga mindre. Visa empati, rättvisa och respekt till dina medmänniskor!
Kommentarer
Trackback
