people but you down enough you start to believe it

Ångest, inte den ångesten att du var ute igår, gjorde knäppa saker och kommer ihåg hälften av det. Nej en djupare ångest, ett ständigt tjat från mig själv om att jag inte vill vara här mer. Jag är rädd att sen när det kommer till kritan kommer jag bli rädd för att lämna det här. Min familj, mina vänner. Men dem vet jag kommer finnas kvar.

Sen att jag går ut ofta, är nästan bara för att. Det ska jag sluta med, onödiga utgångar resulterar bara till dåliga beslut och sen slänger jag ordagrant pengar på bartenderna. Sen att jag slutar jobba halv fyra på natten gör det inte lättare att inte gå ut. Kanske göra söndag till ha-och-göra-dagen där jag inte ligger halv död i min säng hela dagen istället.

Idag är en sån dag då jag vill isolera mig ifrån samhället, folk och snack. Därför har jag enligt mig själv en ledig dag från skolan imorgon. Kanske till och med går till gymet på förmiddagen då det är inte lika mycket folk där och springer på löpbandet, om jag nu inte somnar allt för sent inatt. Spinning intensiv, mitt favvo pass är bokat till imorgon kväll iaf. Städa mitt rum står på schemat och kanske plugga. Har blivit sjukt lat, latare än vanligt när det gäller skolan. Vilket så klart inte är bra, men det är så jävla mycket annat skit som cirkulerar runt i mitt huvud just nu. Ja just det, prestationsångesten är på topp..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0